Kall, mörk och ibland bara… *konstig*. Svenska vinterns himmel kan vara en syn för ögat, men har du de senaste veckorna lyft blicken och sett något ovanligt? Jag har själv lagt märke till några fenomen som får en att undra vad som pågår där uppe. Och nej, det är inte bara moln.
Isrosor på stjärnorna – eller?
Ibland verkar himlen plötsligt få en frostig, kristallin skönhet som inte liknar något vanligt moln. Det kan se ut som tusentals små, glittrande iskristaller som svävar förbi. Jag minns första gången jag såg det under en klar februari-kväll. Det var som om himlen istället för stjärnor hade spridit ut finaste dammet från en diamantgruva.
Vad är det egentligen? Det vi ser kan vara den optiska effekten av sol- eller månljus som reflekteras och bryts i iskristaller i atmosfären. Det kan ge upphov till allt från ringar runt solen/månen till ljuspelare.
- Cirrusmoln: Tunna, molniga slöjor gjorda av iskristaller.
- Daggpunkten: När luften är mättad med fukt kan små kristaller bildas.
- Optiska fenomen: Halo, solkatter och ljuspelare är alla beroende av hur ljuset interagerar med kristallerna.
Den kusliga tomheten – var är molnen?
Ibland, mitt under en period där himlen borde vara full av karakteristiska vintermoln, slår det mig: hur *tom* den kan vara. En klar, nästan metallisk blå färg som sträcker sig oändligt, utan en enda skiftning. Förra tisdagen var en sådan dag. Jag satt på ett café i Göteborg, sippade på mitt kaffe, och himlen var bara… blank. Det kändes nästan otäckt lugnt.
Varför händer det? En stark högtrycksrygg kan vara förklaringen. Högtryck innebär generellt stabilt väder, och om luften är torr och klar kan den kännas nästan onaturligt ren. Det ger en känsla av rymd som vi sällan upplever till vardags.
Smart knep: Om himlen känns ovanligt tom, kan det vara ditt tecken på en period av stabilt (och potentiellt kallt!) väder. Perfekt för att planera utomhusaktiviteter om du inte är rädd för kylan, eller bara mysa inomhus med en bok.
Stora, mystiska cirklar – ett meddelande?
Har du sett dem? De där perfekta, nästan surrealistiska ringarna som ibland dyker upp på himlen. Inte som regnbågar, utan mer subtila, ibland bara skymtande som en svag glöd. Jag har blivit fascinerad av dem, och undrat om det finns en djupare mening. Förra lördagen fångade jag en sådan på bild över landskapet.
Det här är en halo: En optisk effekt som skapas när ljuset bryts och reflekteras i iskristaller. De mest kända är de runt solen eller månen, men de kan också uppstå med andra ljuskällor. De är inte tecken på något övernaturligt, men desto mer fascinerande vetenskapligt.
Undvik det här: Titta aldrig direkt in i solen för att se en solhalo – det kan orsaka permanenta ögonskador. Använd istället ett filter eller titta på reflektioner.
Den plötsliga färgexplosionen: Inte bara nordljus
Vi älskar nordljus, men ibland ser jag färger på himlen som inte riktigt passar in i det vanliga norrskensmönstret. Tänk dig plötsliga skiftningar av djupt lila eller en skimrande grön som inte rör sig som ett dansande band, utan mer som en… elektrisk dimma. Dessa skepnader har jag själv observerat ett par gånger och alltid undrat vad det kan vara.
Bakom färgerna: Även om det sällan är nordljus i sin klassiska form, kan det vara rester av solpartiklar som interagerar med atmosfären. Ibland kan det också vara en effekt av ljusföroreningar som reflekteras på ett ovanligt sätt, eller till och med molnformationer som fångar upp ljuset på ett speciellt vis.
Vad du kan göra: Om du ser ovanliga färger, fotografera dem! Journalför tid och plats. Det kan vara intressant att jämföra med foton från andra delar av landet och se om det finns ett mönster.
Februari bjuder alltså på mer än bara kyla och mörker där uppe. Har du sett något av dessa fenomen? Vad tror DU att de betyder?
